Om varför man lagar risotto en onsdagskväll.

Idag har vi ätit risotto, med receptinspiration från en av Jamie Olivers kokböcker. Vi har haft den kokboken i flera år och jag har bläddrat i den många gånger men aldrig lagat något därifrån. Främst för att jag tycker att det är en del omständiga moment och ovanliga ingredienser i. Sånt gillar inte jag. Det ska gå snabbt och lätt och innehålla saker som man antingen tar slut av till den rätten eller kommer att använda i fler rätter.

En gång köpte jag hem en flaska med sesamolja för nån pastarätt jag skulle göra. För det första, hur ofta använder man sesamolja i mat? För det andra, jag gillar ju inte ens "sesam-smaken"! Hur tänkte jag där? I vilket fall, jag använde en matsked av den där flaskan med 25 cl i. Resten tömde jag ut för inte så länge sen. Dessutom blev den dålig fort så egentligen har den bara stått i mitt skafferi och tagit upp plats i flera år.

I vilket fall, snabbt och lätt men ändå rejält och gott är mina ledord när jag gör mat. Dessutom ska det gärna bli mycket mat så det räcker till matlådor. Just nu är min favorit tidningen "Allt om Mat". Vår kokbok går faktiskt inte heller av för hackor.

Men ibland blir man ju så sugen, och då står man där och kokar buljong och slevar i stek ris och rör som en tok tills riset har sugit upp 1 liter buljong och blivit lagom mjukt. Och i slutändan är det ju ändå värt det, för den blir ju så god med en klick smör och parmesanost i. Den där risotton.